En dag som denna

Idag fann jag och min kollega Sofia oss i lite av en knivig situation. Vi arbetade i Ain Khala, hemtrakterna för ”the Scarlet group”, en fältsajt en timmes bilväg från Azrou. Efter dagens slut då vi återvände till bilen (som parkeras i mitten av skogen på en grusväg), upptäckte vi att ena framhjulet var platt som en pannkaka. Klockan närmade sig 16.30 och det skulle inte dröja länge innan det skulle börja skymma. Vi kollar på mobilen, nepp, det var som vi trodde, ingen mottagning. Vilket betyder att vi kan varken ringa eller messa de andra som jobbar i den andra gruppen och som dessutom väntar på att bli uppplockade! Här gäller det att handla snabbt. Vi börjar att byta däck. Allt går bra, domkraft och platt sten (eftersom vi står på en sank gräsplätt)- Check! Ut med reservdäcket- Check”. Skruva bort bultarna....Che....nepp. Här sjunker vårt mod. Bultarna går inte att rubba. Efter en kort diskussion (och några svordomar över varför någon har skruvat fast de omänskligt hårt, och att vi inte kan misslyckas för att alla nästan förväntar sig att två kvinns inte kan byta däck), om vad vi skulle kunna göra härnäst (gå till den stora vägen och vänta på hjälp?) försöker vi oss på en annan taktik; använder fötterna och hoppar på fälgkorset, och rätt som det är däcket bytt och vi kör därifrån 25 min senare.