Inspiration

Posted by Maria On torsdag 28 oktober 2010 0 kommentarer

Efter det senaste lite obehagliga inlägg om blod och död är det här inlägg är lite mer upplyftande. Jane Goodall är som de flesta vet en pionjär inom primatologi och en stor inspirationskälla för mig. Precis innan jag åkte hit till Marocko hade jag den stora äran att få träffa henne i Stockholm där hon föreläste med anledning av att det var 50 år sedan hon började sina studier av schimpanserna i Gombe, Tanzania. Eftersom hon samarbetar och känner Furuviksgänget (där jag gjorde min masteruppsatsforskning och min forskningspraktik) inklusive Ing-Marie Persson, Elin Karvonen och Lundaforskarna Mathias Osvath och Tomas Persson, så var även jag inkluderad i kvällens middag med allihop. En mycket minnesvärd och fantastisk kväll. Här är en radiosändning med Jane som gjordes när hon var i Sverige och med forskarna på Furuvik. Mycket lyssningsvärt! 

 
Här är även en länk till en artikel om hur Jane återser hennes schimpanser i Gombe. Otroligt imponerande med tanke på att hon är 76 år! Det ryktas även om att det kommer komma en film om hennes liv. Det ser vi fram emot!


Blod och död

Posted by Maria On lördag 23 oktober 2010 0 kommentarer

Sen jag har varit här har jag sett och upplevt saker jag aldrig trodde jag skulle göra. Många helt underbara vyer, händelseförlopp, djur, solupp- och nedgångar och så vidare. Men en del saker är mindre fantastiska. För ungefär två veckor, när vi körde hem från fältet, stannade vi bilen vid väggrenen eftersom vi såg att något låg där. Det var en överkörd makakhane. Huvudet var mosat, men resten av kroppen intakt. Det måste ha varit bara minuter tidigare den blev överkörd, eftersom den förfarande var varm. Jag och min kollega tog den i händer och fötter (inte i tassar eller klövar) och gick in i skogen en bit med den. Den andra doktoranden som arbetar i turistområdet (vilket ligger bredvid var olyckan skedde), kunde inte identifiera den, men trodde inte att det var en av hennes individer, så vi får hoppas. Det var mycket obehagligt och jag kan inte förstå hur personen som körde på hanen inte stannade.  Vi har kort, men jag antar att inte alla vill se.


I tidigare inlägg har jag nämnt att det finns berberhundar här, alltså fårhundar som vallar berbernas får. Jag nämnde också att de kan vara aggressiva mot både oss och mot aporna. Igår var det en sån dag.  Tre hundar kom och jagade upp aporna i träden, skällde, och orsakade allmän kaos. En av aporna, en hona med namnet Natalie, hann inte fly undan. En av hundarna kom ifatt henne och attackerade henne. De brottades och blod och vassa tänder var överallt. Resten av gruppen var helt galna uppe i träden och skrek. Lyckligtvis tog hon sig ur det vassa greppet och kravlade upp i ett träd mycket allvarligt skadad och vi får hoppas att hon överlever. 

Dramatik på hög nivå, men oftast är dagarna lugna, så oroa er inte : ) Uppdaterar senare hur honan mår.


En eftermiddag i souken

Posted by Maria On tisdag 19 oktober 2010 0 kommentarer

En man lastar upp får på en lastbil. En annan sitter på marken och säljer löste för en krona hektot. Det är över 20 grader trots att det är mitten av oktober, men alla omkring är fullt påbyltade. Grönsaker, levande kycklingar som väntar på att slaktas framför en, kläder, tetält, mattor, skräddare, allt och alla trängs på marknaden, souken. Denna marknad äger rum varje tisdag i Azrou och det är fullt med folk runtomkring. Människorna har väderbitna anletsdrag, grova händer, och de äldre kvinnorna har tatueringar i ansiktet. En medicinman säljer produkter och ropar med gäll stämma hur mycket de kostar och hur bra de verkar. 


Friterad fisk, grillat lamm och mintte, slaktavfall och fårskit. Alla lukter mixas i luften i en salig blandning. Jag får syn på en scarf som faller mig i smaken och mannen bakom bordet visar med hans växelpengar hur mycket den kostar eftersom jag inte förstår arabiska. Han visar upp 13 dirham, vilket motsvarar cirka 11 kr. Scarfen är min. Men jag bär den som andra kvinnor här, över håret. Nej, den viras runt min hals, till folks konfunderade uppsyn. Jag är även den enda blonda varelsen på hela stora marknaden (bortsett från små gula kycklingar som piper i lådor)och jag är lika uppseendeväckande som en masai skulle vara på en trädgårdsfest i Lidingö. Folk stirrar men jag ler tillbaka. Då ler även de. Jag köper också ett kilo bananer för motvarande 6 kr, äter friterad fisk men kummin och lime och går mätt och nöjd hem igen.  En bra eftermiddag.


Bildgalleri

Posted by Maria On onsdag 13 oktober 2010 0 kommentarer


Något som jag har tyckt saknats i denna blogg är ett bildgalleri. Därför har jag nu lagt till en länk till ett album över bilder härifrån som ni kan hitta till höger. I albumet återfinns bilder jag har lagt upp i tidigare blogginlägg, men också andra bilder (från lägenheten och i fältet) om folk skulle vara nyfikna!
Björnbär som både jag och mina apkamrater gillar att smaska på.


En samling udda djur

Posted by Maria On lördag 9 oktober 2010 0 kommentarer


Nu är det hög tid för lite uppdatering om hur det är här (efter att ha länkat och skrivit om händelser annorstädes). I klippet under ser vi några av de yngsta medlemmarna i gruppen leka, IR och IK, som de kallas (vilket står för Infant Rebecka och Infant Kerry, efter deras mammor. Vi kan inte riktigt ge dem några riktiga namn ännu eftersom dödligheten för ungarna fortfarande är hög). De brottas och klättrar, allt för att träna sig inför framtiden. Och de börjar bli riktigt bra på det jämfört med någon månad sen.





Det finns många fåraherdar här (Berbers, som är ursprungsbefolkningen här), som använder samma områden som aporna för betesmarker till deras får. De har också fårhundar som älskar att jaga aporna upp i träden. Dessa kan dessutom tråkigt nog vara mycket aggressiva mot oss också, vilket inte alltid är så kul. Herden brukar komma till ens undsättning, schasa iväg hundarna och fråga med ett konfunderat ansiktsuttryck: "Vad gör du här?!", fast på deras språk berber som är annorlunda mot arabiska. Och efter att man har gestikulerat som ett fån och sagt ordet Charod (som betyder apor på berber), brukar de nicka (dock med en viss oförståelse i blicken "varför skulle man vilja följa apor omkring?"), och säga hej då och dra vidare med sina stora fårflockar som kan vara upp till 100 får.



Jag stötte också på vildsvin förra veckan (ej mitt foto nedan. Jag har ett filmklipp men det vill aldrig laddas upp...). Och som deras namn kanske hintar om är de vilda. Det var åtminstone 15 av dem, om man inkluderar kultingarna, och flera enorma hanar med betar. Jag höll mig dock en bit därifrån om de skulle få för sig något.


Skorpinoner är också relativt vanliga här. Makakerna äter dem, om de vågar det vill säga. De måste plocka upp dem utan att bli stungna, slita av svansen och äta resten. En del av aporna vågar inte, utan hoppar högt upp i luften om de lyfter undan en sten och ser en skorpion därunder.




Makaker, får, vildsvin och skorpioner. Mystisk vardag jag har.