Beginnings, endings and everything in between

Posted by Maria On fredag 15 april 2011 0 kommentarer

About a month ago my time as a field assistant reached its end. I had then been working for Chris during nine months. But it was now time for me to return home to Sweden (with a little detour through Germany for a job interview) and leave everything that I had gotten so used to. These months in Morocco went by exceptionally fast!
One of the advantages of being a long-term field assistant is that you get the privilege to see time in action. The transformations it does to the surroundings, and the development of the infants and juveniles.
I arrived in the heat of the summer, when the temperature could reach up to 32° degrees and the grass yellowed quickly in the sun. We spent long days with the monkeys as they travelled in search for water (and in our case carrying around litres of it). The infants slowly got more and more in control of their limbs and they got much more skilled climbing and playing in the trees. They were also subjects of much attention and used in social interactions within the group, whether they liked it or not.

Gradually fall snuck upon the Mid-Atlas Mountains and turned the leaves into bright colours and acorns were plentiful as well as rainy days, now water wasn’t a problem any more… We started to realize that we had to bring another sweater and that the sun block was to no use.



Then, almost over a night, winter came barging in and left a white fluffy blanket of snow as a reminder. The forest was glimmering white and the sun was shining from a blue sky. Soon the sun block was packed in the backpack again.





I left the field just as the births of the new babies were approaching. Another cycle; another year. Having left Morocco, I have now tons of exciting stories, a great number of interesting encounters with people and with a different culture, memories of the group members and their individual traits and qualities, and of course recollections of both tough and amazingly fun times with the field team.




I am now off to new adventures, which entail my own PhD at IMPRS (International Max Planck Research School) in Germany, working with chimpanzees and gestural communication with field work in Uganda. I am very eager to get started and my time working as a field assistant has given me lots of valuable experience and skills for the future.

Thanks for reading my blog! In a year I might start a new one, but with chimpanzees on the agenda instead!



Maria


Länk och konsten att runda av

Posted by Maria On onsdag 23 mars 2011 0 kommentarer

Här är en länk om berbermakaker i media. Kolla på klippet, det är roande och intressant.http://news.bbc.co.uk/earth/hi/earth_news/newsid_9422000/9422157.stm

Min tid i Marocko och i fältet med mina makaker har nu tagit slut. Det är så mycket som måste summeras och kommer att saknas! Men det kommer inom kort!

Tills dess..




Ett kärt återseende

Posted by Maria On söndag 27 februari 2011 0 kommentarer

Tidigare denna vecka när jag och Sofia letade efter “the Green group” vid ytterkanterna av deras hemområde, råkade vi på någon vi inte hade sett på en tid. Larsson! Denna unga hane (uppkallad efter Henke Larsson) migrerade från hans förmodade familjegrupp (the Green group) mitten av parningssäsongen den 30:e oktober.



Detta spontana möte med denna gamla gruppmedlem gav oss ett ypperligt tillfälle att försöka få ett DNA-prov från honom, för att på så sätt undersöka faderskap för kommande och redan existerade avkommor i ”the Green group”.

Jag spenderade majoriteten av dagen med Larsson, medan Sofia hittade och jobbade I “the Green group”. Och ja, ett Larsson-prov togs hem!

Tills nästa gång.


Drop that, it´s mine! - Disturbances in the life of a Barbary macaque

Posted by Maria On lördag 12 februari 2011 0 kommentarer

Här är ett blogginlägg som jag skrev för hemsidan "The Barbary Macaque Project".
Prenumerera på den bloggen också! På det viset får ni information om vad som pågår här i bergen från alla i forskarteamet.



Bästa hälsningar från mig och en gäspande Ben



Vintersaga

Posted by Maria On torsdag 3 februari 2011 1 kommentarer


Snön har anlänt! Med råge dessutom, då den antagligen känt sig lite skamsen för att den har lyst med sin frånvaro så länge. 

 
Skogen är bländande vit. Snön gnistrar på trädgrenar och knarrar under våra kängor. Ljuden runt omkring är dämpade. Mac och Simon jagar varandra i träden, hoppar från gren till gren och får snön att falla ned i sjok på marken. De vuxna i gruppen sitter under ekarna och gräver efter kvarlämnade ekollon och gräs under det tjocka snötäcket.


Nu är det en helt annan femma att ta sig till fältet. Frampulsande i 20 cm snö står i kontrast till 35 graders hetta och gående genom torrt gulnande gräs, vilket var fallet i somras. Parkera får vi göra långt ifrån gruppens hemområde då den vanliga vägen inte är framkomlig för all snö.


Det är gruppens yngsta medlemmars livs första upplevelse av snö och jag ser hur de försiktigt klättrar ned från träden och ned i allt det vita, kalla, fluffiga. Dakota tar en näve snö och smakar på det. De går i de vuxnas fotspår så gott det går, eller om de har tur får de hoppa upp på de vuxnas ryggar.


Makaker är det släkte av primater som brukar räknas till det mest anpassningsbara rent miljömässigt, med ett utbredningsområde som sträcker sig från norra Afrika ända till Kina och Japan. Vissa arter har anpassat sig för stadsmiljöer som en del populationer av rhesusmakaker; andra kan överleva fint i -15 grader som japanska makaker. Det finns 21 arter i släktet, en del mer sårbara antalsmässigt än andra. Berbermakaken, som vi studerar här, kategoriseras som ”starkt hotat” enligt IUCN.


Tills nästa gång

Maria




Genom en kameralins

Posted by Maria On söndag 23 januari 2011 0 kommentarer

Under den senaste veckan har BBC (Storbritanniens statliga public service-företag för TV och radio)  varit här och filmat våra lurviga vänner uppe i bergen för naturprogram. Eftersom jag var på ett besök i Sverige under mestadelen av deras vistelse här har jag inte sett allt, men hört desto mer. 

Deras superkamera som är värd en kvarts miljon var något man inte ville snubbla över!
De hade tur nog att få ett ”scream fight” på film förra söndagen. Öronbedövande skrikande från alla hanar, utfall och koalitionsbildningar; allt fick de med. Helst var de ute efter att filma makakerna i snölandskap. Förra året vid denna tidpunkt var det nämligen tjockt med snö på marken. Men allt blir inte som man har tänkt sig, och då måste man vara flexibel. Det var intressant att se hur de arbetade och hur otroligt mycket kångande och bärande det är med all dyr och ömtålig utrustning! 

Här använde de sin "Dolly-cam", en kamera i en vajer som sveper över landskapet och apgruppen, styrd med två handkontroller.
Det kommer ta upp till ett år innan allt är klart, eftersom en hel del annat ska filmas till detta naturprogram också. Men vi ser alla fram emot att se på ”våra” apor, Oz, Lewis, Anna, Krissy etc. i HD i våra vardagsrum en dag!

Simon tränar sin "scream fight"-teknik på kompisen Mac.


När apor sover

Posted by Maria On lördag 8 januari 2011 0 kommentarer

Under dagens gång brukar aporna stanna upp, klättra upp i träd och ta en tupplur. Dessa siestor kan pågå i timmar, speciellt när det finns mycket föda, så de inte behöver tvingas ner pga kurrande mage. Under dessa tupplurar rasar aktiviteten drastiskt och man kan lätt bli uttråkad av att bara sitta/stå där och se på sovande primater, hur söta och exotiska de än må vara.

Om du någonsin skulle finna dig själv i denna situation, misströsta icke! Eftersom jag har blivit lite av en expert har jag några tips om vad man kan göra:

-     Skriva blogginlägg i anteckningsboken 
-           Dagdrömma
-     Skriva att-göra-listor
-          Prata med kollegan för dagen (vi roterar)
-          Om denne/a är en bit bort kan man prata över radion (till exempel diskutera top 5-listor)

-          Göra fingerdockor

  -          Ta foton




-          Kolla på när småttingarna leker (de sover sällan)

-          Prova äta saker aporna äter, som ekollon, rötter, bär, (dock undviker jag svampar, insekter och maskar).  Inget hitills har varit någon hit, förutom björnbären. 
 

-          Nynna
-          Dricka te


Trots att slummertiden kan vara långtråkigt får man vara tacksam att de i alla fall är relativt aktiva jämfört med andra primatarter. Vrålapor som jag studerade ett tag i Nicaragua, spenderar upp till 80% (!) av dygnet vilande och sovande i trädtopparna. Detta beror till stor del på deras diet, eftersom den till mestadels består av blad och olika växter som är svåra att smälta (Gaulin & Gaulin 1982)

Ja, nu har ni fått några tips och ni får se till att förvalta dem väl. Kanske får ni användning av dem någon gång?
Här är också en länk till en bra summering om varför man studerar primater: http://curiosity.discovery.com/topic/human-evolution/10-things-about-humans-weve-learned-studying-primates2.htm