En dag som denna

När jag som bäst höll på att packa ihop mitt liv i Uppsala fick jag syn på något genom mitt vardagsrumsfönster på fjärde våningen. Utanför på gatan stod det fyra killar i 20-årsåldern till synes diskuterande. De spanande upp i ett träd ovanför dem. Jag stannade upp och fortsatte kika ned på dem eftersom min nyfikenhet vid det här laget hade tagit över. Vad kollade de på? Hade någonting fastnat i trädet?

Efter ett tag började en av killarna (Kille 1) ruska lite i en gren framför honom för att få ned vad det nu var som hade fastnat i trädet. Utan framgång. Grenen hade ingen inverkan på de andra grenarna längre upp. Det var en ”lokal” ruskning så att säga. Så en av de andra killarna (Kille 2) tränger sig in i buskaget och klättrar upp en bit i grenverket för att därifrån ruska grenar som förhoppningsvis ska göra att objektet ska trilla ned. Det här fortskrider ett tag men även detta med utebliven framgång. Han klättrar ned igen.

Jag ser att de diskuterar ännu en kort stund innan Kille 2 går in i buskaget igen och kommer ut med en pinne och börjar kasta upp den i trädet med hopp om att kunna slå ned objektet. Vid denna tidpunkt far några tankar genom mitt huvud. Det måste ju vara något viktigt i trädet eftersom de verkar bryr sig så mycket. Har någon kastat upp sina nycklar kanske? Ska jag filma den här roande scenen som utspelar sig framför mig utan deras vetskap?

Kille 2 kastar och kastar. Ingenting händer. Kille 3 tar nu över. Han tror att han är en bättre kastare. Men det är han inte alls visar det sig. Kille 1 får en ny idé och går in i buskaget igen. Och jisses vad jag skrattade när han kom ut igen. Ut kommer han med en gren i 2,5 metersklassen. En lans! Han ser oerhört nöjd ut och börjar ”peta” nedanifrån. Men tänka sig; ”lansen” når inte upp. Den är för kort. Kille 2 tar över och börjar ta sats, springer och hoppar när han är under grenen för att nå upp. Han tar längre och längre sats (är nu ute på gatan) och nu är jag verkligen som trollbunden. Vad ska hända? Jag står där och hoppas att de tillslut kommer att lyckas. Märk väl att Kille 4 bara har stått och kollat på hela tiden. Kanske flikat in ett tips eller en idé, men inte aktivt deltagit.


Och till deras (och min) förtjusning lyckas lans-metoden med spring-sats! Och ner dimper en ”aerobie”, en ringformad frisbee…. Här blir jag faktiskt lite besviken. En frisbee?! Var det allt? Men Kille 4 tar den och de går märkbart nöjda därifrån. Uppdrag slutfört.


Allt som allt tog detta kanske 10 min. Och det slog mig; det här var ju, om något, förberedande studier på ”male competition and cooperation” i all sin prakt.