En dag som denna

Nu är det hög tid för lite uppdatering om hur det är här (efter att ha länkat och skrivit om händelser annorstädes). I klippet under ser vi några av de yngsta medlemmarna i gruppen leka, IR och IK, som de kallas (vilket står för Infant Rebecka och Infant Kerry, efter deras mammor. Vi kan inte riktigt ge dem några riktiga namn ännu eftersom dödligheten för ungarna fortfarande är hög). De brottas och klättrar, allt för att träna sig inför framtiden. Och de börjar bli riktigt bra på det jämfört med någon månad sen.

Det finns många fåraherdar här (Berbers, som är ursprungsbefolkningen här), som använder samma områden som aporna för betesmarker till deras får. De har också fårhundar som älskar att jaga aporna upp i träden. Dessa kan dessutom tråkigt nog vara mycket aggressiva mot oss också, vilket inte alltid är så kul. Herden brukar komma till ens undsättning, schasa iväg hundarna och fråga med ett konfunderat ansiktsuttryck: "Vad gör du här?!", fast på deras språk berber som är annorlunda mot arabiska. Och efter att man har gestikulerat som ett fån och sagt ordet Charod (som betyder apor på berber), brukar de nicka (dock med en viss oförståelse i blicken "varför skulle man vilja följa apor omkring?"), och säga hej då och dra vidare med sina stora fårflockar som kan vara upp till 100 får.

Jag stötte också på vildsvin förra veckan (ej mitt foto nedan. Jag har ett filmklipp men det vill aldrig laddas upp...). Och som deras namn kanske hintar om är de vilda. Det var åtminstone 15 av dem, om man inkluderar kultingarna, och flera enorma hanar med betar. Jag höll mig dock en bit därifrån om de skulle få för sig något.


Skorpinoner är också relativt vanliga här. Makakerna äter dem, om de vågar det vill säga. De måste plocka upp dem utan att bli stungna, slita av svansen och äta resten. En del av aporna vågar inte, utan hoppar högt upp i luften om de lyfter undan en sten och ser en skorpion därunder.




Makaker, får, vildsvin och skorpioner. Mystisk vardag jag har.