En dag som denna

En man lastar upp får på en lastbil. En annan sitter på marken och säljer löste för en krona hektot. Det är över 20 grader trots att det är mitten av oktober, men alla omkring är fullt påbyltade. Grönsaker, levande kycklingar som väntar på att slaktas framför en, kläder, tetält, mattor, skräddare, allt och alla trängs på marknaden, souken. Denna marknad äger rum varje tisdag i Azrou och det är fullt med folk runtomkring. Människorna har väderbitna anletsdrag, grova händer, och de äldre kvinnorna har tatueringar i ansiktet. En medicinman säljer produkter och ropar med gäll stämma hur mycket de kostar och hur bra de verkar. 

Friterad fisk, grillat lamm och mintte, slaktavfall och fårskit. Alla lukter mixas i luften i en salig blandning. Jag får syn på en scarf som faller mig i smaken och mannen bakom bordet visar med hans växelpengar hur mycket den kostar eftersom jag inte förstår arabiska. Han visar upp 13 dirham, vilket motsvarar cirka 11 kr. Scarfen är min. Men jag bär den som andra kvinnor här, över håret. Nej, den viras runt min hals, till folks konfunderade uppsyn. Jag är även den enda blonda varelsen på hela stora marknaden (bortsett från små gula kycklingar som piper i lådor)och jag är lika uppseendeväckande som en masai skulle vara på en trädgårdsfest i Lidingö. Folk stirrar men jag ler tillbaka. Då ler även de. Jag köper också ett kilo bananer för motvarande 6 kr, äter friterad fisk men kummin och lime och går mätt och nöjd hem igen.  En bra eftermiddag.