En dag som denna

Ramadan har startat här i Azrou. Det betyder att alla vuxna utövar en dryg månad av renhet, reflektion och avhållsamhet. Och de fastar när solen är uppe. Poängen är att detta ska stärka medkänslan för andra, ge bättre tålamod och uthållighet och det är ett sätt att dyrka Allah. Detta betyder även att alla cafeer är stängda, och många affärer, vilket försvårar vara dagliga matinköp på markanden. Och så måste vi förståss tänka på att inte dricka eller äta på offentliga platser i respekt för befolkningen. Men detta verkar inte gälla för aporna. De käkar på som vanligt.


Det är otroligt intressant att leva i en sån annorlunda kultur jämfört med vad jag är van med. Alltid är det något nytt som jag förvånas eller imponeras över. Till exempel blev vi ombedda att invänta personen på polisstationen som skulle signera våra ”working visas”, eftersom det var bönetid. Det mest facinerande är nog trumpetkillen som vi kallar honom. Under Ramadan väcker en man med trumpet alla i området klockan 3 på morgonen genom att spela en truddilutt. Detta för att folk ska hinna be och äta innan solen går upp. Jag vaknade (som sig bör antar jag), och hann filma den mystiska trumpetkillen igår natt. Klippet kan ni se sist i inlägget.

Det finns ett turistområde en bit från vår grupp”the green group”’s hemområde där turister från olika länder, men också marockaner, kommer och picknickar eller bara kommer för att titta på makakerna som håller hus där. Det händer ofta att turisterna ger mat till aporna. Detta leder till problem, både för apor och människor i längden. Aporna blir alltmer bekväma med människor, och skyr inte heller att ta till diverse metoder för att komma åt smaskig mat. Jag har sett vissa individer sitta på bilar, slita i byxben eller sno åt sig mat från obevakade väskor. Människor har också en tendens att vilja ge yngre individer mat. Men något som de flesta kanske inte vet är att det finns en strikt hierarki i varje grupp och om en yngre medlem blir kastad en stor bit bröd till exempel, dröjer det inte länge innan ett bråk bryter ut och en högre rankad individ snor åt sig brödbiten, och kanske lämnar den yngre medlemmen med bitsår. Det finns skyltar uppsatta vid området som informerar om att inte mata dem, inte fånga dem, och påminner besökarna att detta är vilda, potentiellt farliga, djur. Men motsägelserna är många. Några tiotal meter därifran säljer en man jordnötter som turisterna köper och ger till aporna.

Turister stannar också ibland vid ”the green group”, och vi noterar vilka individer i apgruppen som interagerar med turisterna, vilka som äter och vad som händer. Ibland frågar turisterna de vad vi är för ena, och vad vi gör. Och vi förklarar så gott vi kan. Information och kunskap är ju a och o. Till exempel vet många inte att detta är en utrotningshotad art eller att en makak inte gör sig bra bra som husdjur, utan snarare tvärtom.

Nu är det dags att avrunda. Tills dess, njut och fascineras av trumpetkillens skills!