En dag som denna

Vi hoppar (läs: släpar oss) in i bilen vid halv sju på morgonen och åker iväg upp i bergen för en ny dag i fältet. Resan tar bara runt 20 minuter och under denna tid, med nedvevat fönster, hinner jag kvickna till och bli förväntansfull. En gyllene sol går sakta upp bakom bergen och morgonluften är sval mot mitt ansikte.


Två veckor har passerat sedan jag kom hit. Under den här första perioden har främsta fokus legat på att lära mig identifiera alla medlemmar i "The green group", orientera mig i deras home range, lära mig använda handdatorn, bli bekant med GPS:en, väderstationen, videokameran, och bli van med terrängen (mycket sten, pinnar och åsar upp och ned, upp och ned). Alla rutiner omkring tar också tid och lära sig, men jag ser och lär (som min bror skulle säga).

Med kikaren runt min hals och anteckningsboken i min hand svischar dagarna förbi och till min förvåning (och lättnad) går det ganska lätt att skilja individerna åt! En har ett ärr i ansiktet, en annan har en mycket blek päls, en tredje har en fläck under ögat osv. Nu till nästa utmaning; att lära mig etogrammet och tillämpa de över 100 koderna med förkortningar och olika sammanhang.





Efter dagens slut stannar vi alltid vid marknaden (Hadaf) för att köpa varor till middagen. Med gester, lite arabiska och franska, och en gnutta humor får man oftast det man vill ha. Kvällen avslutas med en gemensam middag med diskussioner rörande dagens händelser. Moskén utanför ropar till bön. Jag går upp på takterassen och ser solen tacka för sig och dimpa ned bakom bergen igen. Svalorna leker kull ovanför mitt huvud och jag hör barn leka och skratta på grusiga gator nedanför. Ännu en dag har svischat förbi.