En dag som denna

Att leva i ett muslimskt land som Marocko innebär många kulturkrockar varje dag. Ett exempel på ett sådant fenomen och som är väldigt annorlunda från västerländska samhällen är den fysiska närhet män emellan visar varandra. Man kan ofta se män gå och hålla varandra i handen, eller ha en arm runt varandras axlar. Under en middag hos familjen ovanför, som även är våra hyresvärdar, lade sonen i familjen sin hand på min manliga kollegas lår för att accentuera en poäng i sin historia och lämnade den sonika där, till min kollegas förvåning. Vi i forskargruppen har diskuterat detta fenomen många gånger och i veckan hittade en av oss en artikel om detta. Läs! http://www.psychologytoday.com/articles/200711/global-psyche-hands-approach

Nästa vecka kommer vi få besök här, vilket alltid är kul! Chris två handledare från University of Lincoln och University of Göttingen kommer och hälsar på och kollar så allt flyter på väl här. En masterstudent som ska göra sitt projekt kommer vi också få på köpet!

I veckan lancerade University of Lincoln en websida om vår fältsajt och de projekt som bedrivs (och har bedrivits) här. Bloggen som finns under en flik kommer snart komma igång, där vi kommer skriva om vad som händer här och hur livet som en primatolog i fält ser ut. Målet är att websidan ska informera och dessutom fungera som en intressemätare; ju fler besökare och subscribers desto större chans är det att få finansiering för vidare projekt!  Ni kan finna mig under ”People”.

Här är länken: http://barbarymacaque.blogs.lincoln.ac.uk/

Tom, Chris och jag framför Hassantornet i huvudstaden Rabat i helgen.

Sen jag har varit här har jag sett och upplevt saker jag aldrig trodde jag skulle göra. Många helt underbara vyer, händelseförlopp, djur, solupp- och nedgångar och så vidare. Men en del saker är mindre fantastiska. För ungefär två veckor, när vi körde hem från fältet, stannade vi bilen vid väggrenen eftersom vi såg att något låg där. Det var en överkörd makakhane. Huvudet var mosat, men resten av kroppen intakt. Det måste ha varit bara minuter tidigare den blev överkörd, eftersom den förfarande var varm. Jag och min kollega tog den i händer och fötter (inte i tassar eller klövar) och gick in i skogen en bit med den. Den andra doktoranden som arbetar i turistområdet (vilket ligger bredvid var olyckan skedde), kunde inte identifiera den, men trodde inte att det var en av hennes individer, så vi får hoppas. Det var mycket obehagligt och jag kan inte förstå hur personen som körde på hanen inte stannade.  Vi har kort, men jag antar att inte alla vill se.