Beginnings, endings and everything in between

Posted by Maria On fredag 15 april 2011 0 kommentarer

About a month ago my time as a field assistant reached its end. I had then been working for Chris during nine months. But it was now time for me to return home to Sweden (with a little detour through Germany for a job interview) and leave everything that I had gotten so used to. These months in Morocco went by exceptionally fast!
One of the advantages of being a long-term field assistant is that you get the privilege to see time in action. The transformations it does to the surroundings, and the development of the infants and juveniles.
I arrived in the heat of the summer, when the temperature could reach up to 32° degrees and the grass yellowed quickly in the sun. We spent long days with the monkeys as they travelled in search for water (and in our case carrying around litres of it). The infants slowly got more and more in control of their limbs and they got much more skilled climbing and playing in the trees. They were also subjects of much attention and used in social interactions within the group, whether they liked it or not.

Gradually fall snuck upon the Mid-Atlas Mountains and turned the leaves into bright colours and acorns were plentiful as well as rainy days, now water wasn’t a problem any more… We started to realize that we had to bring another sweater and that the sun block was to no use.



Then, almost over a night, winter came barging in and left a white fluffy blanket of snow as a reminder. The forest was glimmering white and the sun was shining from a blue sky. Soon the sun block was packed in the backpack again.





I left the field just as the births of the new babies were approaching. Another cycle; another year. Having left Morocco, I have now tons of exciting stories, a great number of interesting encounters with people and with a different culture, memories of the group members and their individual traits and qualities, and of course recollections of both tough and amazingly fun times with the field team.




I am now off to new adventures, which entail my own PhD at IMPRS (International Max Planck Research School) in Germany, working with chimpanzees and gestural communication with field work in Uganda. I am very eager to get started and my time working as a field assistant has given me lots of valuable experience and skills for the future.

Thanks for reading my blog! In a year I might start a new one, but with chimpanzees on the agenda instead!



Maria


READ FULL STORY

Länk och konsten att runda av

Posted by Maria On onsdag 23 mars 2011 0 kommentarer

Här är en länk om berbermakaker i media. Kolla på klippet, det är roande och intressant.http://news.bbc.co.uk/earth/hi/earth_news/newsid_9422000/9422157.stm

Min tid i Marocko och i fältet med mina makaker har nu tagit slut. Det är så mycket som måste summeras och kommer att saknas! Men det kommer inom kort!

Tills dess..




READ FULL STORY

Ett kärt återseende

Posted by Maria On söndag 27 februari 2011 0 kommentarer

Tidigare denna vecka när jag och Sofia letade efter “the Green group” vid ytterkanterna av deras hemområde, råkade vi på någon vi inte hade sett på en tid. Larsson! Denna unga hane (uppkallad efter Henke Larsson) migrerade från hans förmodade familjegrupp (the Green group) mitten av parningssäsongen den 30:e oktober.



Detta spontana möte med denna gamla gruppmedlem gav oss ett ypperligt tillfälle att försöka få ett DNA-prov från honom, för att på så sätt undersöka faderskap för kommande och redan existerade avkommor i ”the Green group”.

Jag spenderade majoriteten av dagen med Larsson, medan Sofia hittade och jobbade I “the Green group”. Och ja, ett Larsson-prov togs hem!

Tills nästa gång.


READ FULL STORY

Drop that, it´s mine! - Disturbances in the life of a Barbary macaque

Posted by Maria On lördag 12 februari 2011 0 kommentarer

Här är ett blogginlägg som jag skrev för hemsidan "The Barbary Macaque Project".
Prenumerera på den bloggen också! På det viset får ni information om vad som pågår här i bergen från alla i forskarteamet.



Bästa hälsningar från mig och en gäspande Ben



READ FULL STORY

Vintersaga

Posted by Maria On torsdag 3 februari 2011 1 kommentarer


Snön har anlänt! Med råge dessutom, då den antagligen känt sig lite skamsen för att den har lyst med sin frånvaro så länge. 

 
Skogen är bländande vit. Snön gnistrar på trädgrenar och knarrar under våra kängor. Ljuden runt omkring är dämpade. Mac och Simon jagar varandra i träden, hoppar från gren till gren och får snön att falla ned i sjok på marken. De vuxna i gruppen sitter under ekarna och gräver efter kvarlämnade ekollon och gräs under det tjocka snötäcket.


Nu är det en helt annan femma att ta sig till fältet. Frampulsande i 20 cm snö står i kontrast till 35 graders hetta och gående genom torrt gulnande gräs, vilket var fallet i somras. Parkera får vi göra långt ifrån gruppens hemområde då den vanliga vägen inte är framkomlig för all snö.


Det är gruppens yngsta medlemmars livs första upplevelse av snö och jag ser hur de försiktigt klättrar ned från träden och ned i allt det vita, kalla, fluffiga. Dakota tar en näve snö och smakar på det. De går i de vuxnas fotspår så gott det går, eller om de har tur får de hoppa upp på de vuxnas ryggar.


Makaker är det släkte av primater som brukar räknas till det mest anpassningsbara rent miljömässigt, med ett utbredningsområde som sträcker sig från norra Afrika ända till Kina och Japan. Vissa arter har anpassat sig för stadsmiljöer som en del populationer av rhesusmakaker; andra kan överleva fint i -15 grader som japanska makaker. Det finns 21 arter i släktet, en del mer sårbara antalsmässigt än andra. Berbermakaken, som vi studerar här, kategoriseras som ”starkt hotat” enligt IUCN.


Tills nästa gång

Maria




READ FULL STORY

Genom en kameralins

Posted by Maria On söndag 23 januari 2011 0 kommentarer

Under den senaste veckan har BBC (Storbritanniens statliga public service-företag för TV och radio)  varit här och filmat våra lurviga vänner uppe i bergen för naturprogram. Eftersom jag var på ett besök i Sverige under mestadelen av deras vistelse här har jag inte sett allt, men hört desto mer. 

Deras superkamera som är värd en kvarts miljon var något man inte ville snubbla över!
De hade tur nog att få ett ”scream fight” på film förra söndagen. Öronbedövande skrikande från alla hanar, utfall och koalitionsbildningar; allt fick de med. Helst var de ute efter att filma makakerna i snölandskap. Förra året vid denna tidpunkt var det nämligen tjockt med snö på marken. Men allt blir inte som man har tänkt sig, och då måste man vara flexibel. Det var intressant att se hur de arbetade och hur otroligt mycket kångande och bärande det är med all dyr och ömtålig utrustning! 

Här använde de sin "Dolly-cam", en kamera i en vajer som sveper över landskapet och apgruppen, styrd med två handkontroller.
Det kommer ta upp till ett år innan allt är klart, eftersom en hel del annat ska filmas till detta naturprogram också. Men vi ser alla fram emot att se på ”våra” apor, Oz, Lewis, Anna, Krissy etc. i HD i våra vardagsrum en dag!

Simon tränar sin "scream fight"-teknik på kompisen Mac.


READ FULL STORY

När apor sover

Posted by Maria On lördag 8 januari 2011 0 kommentarer

Under dagens gång brukar aporna stanna upp, klättra upp i träd och ta en tupplur. Dessa siestor kan pågå i timmar, speciellt när det finns mycket föda, så de inte behöver tvingas ner pga kurrande mage. Under dessa tupplurar rasar aktiviteten drastiskt och man kan lätt bli uttråkad av att bara sitta/stå där och se på sovande primater, hur söta och exotiska de än må vara.

Om du någonsin skulle finna dig själv i denna situation, misströsta icke! Eftersom jag har blivit lite av en expert har jag några tips om vad man kan göra:

-     Skriva blogginlägg i anteckningsboken 
-           Dagdrömma
-     Skriva att-göra-listor
-          Prata med kollegan för dagen (vi roterar)
-          Om denne/a är en bit bort kan man prata över radion (till exempel diskutera top 5-listor)

-          Göra fingerdockor

  -          Ta foton




-          Kolla på när småttingarna leker (de sover sällan)

-          Prova äta saker aporna äter, som ekollon, rötter, bär, (dock undviker jag svampar, insekter och maskar).  Inget hitills har varit någon hit, förutom björnbären. 
 

-          Nynna
-          Dricka te


Trots att slummertiden kan vara långtråkigt får man vara tacksam att de i alla fall är relativt aktiva jämfört med andra primatarter. Vrålapor som jag studerade ett tag i Nicaragua, spenderar upp till 80% (!) av dygnet vilande och sovande i trädtopparna. Detta beror till stor del på deras diet, eftersom den till mestadels består av blad och olika växter som är svåra att smälta (Gaulin & Gaulin 1982). 

Ja, nu har ni fått några tips och ni får se till att förvalta dem väl. Kanske får ni användning av dem någon gång?
Här är också en länk till en bra summering om varför man studerar primater: http://curiosity.discovery.com/topic/human-evolution/10-things-about-humans-weve-learned-studying-primates2.htm


READ FULL STORY

Se fienden i vitögat

Posted by Maria On fredag 7 januari 2011 0 kommentarer

Då och då händer det att olika grupper av berbermakaker möts. I vetenskapliga termer kallas de ”intergroup encounters”. Artens hemområden i centrala Atlasbergen omfattar i allmänhet ett par kvadratkilometer och de överlappar med andra gruppers "(Fooden 2007). Man brukar märka att en IGE (intergroup encounter) är i görningen genom att upptäcka en "frontlinje", dvs ett par apor sitter och stirrar, alla i samma riktning. I den här frontlinjen av tappra soldater hittar du vanligtvis 2-3 vuxna hanar och med all säkerhet de yngre hanarna (Mac och Simon i The Green group, Oliver och Fagan i The Scarlet group). Dessa ynglingar är ofta de första att bilda en front, modigt villiga att försvara deras grupps ära. Men de är ironiskt nog också de första att bli nervösa och fly om en medlem från den andra gruppen visar även det minsta försök att starta en verklig konfrontation.

Nedan: Oz och Simon i frontlinjen av en "intergroup encounter". I bakgrunden kan ni se en medlem av den andra gruppen. Foto av Chris.


De flesta IGEs är passiva och liknar ett mexikanskt dödläge, med de två grupperna stirrar och bedöma varandra. Detta kan pågå i timmar, tills en grupp bestämmer att det är dags att dra vidare. Ibland, uppstår dock fysiska sammandrabbningar och konfrontationen löses genom ”handgemäng”.
Vid det här laget vet vi mer eller mindre vilka andra grupper som finns i närheten och har överlappande hemområden. Vi känner igen gruppmedlemmar och har döpt några av grupperna för vår egen räkning. 

//Maria


READ FULL STORY

Morgonreflektion

Posted by Maria On söndag 2 januari 2011 0 kommentarer

Jag hittar The Greens på toppen av ”the vertical valley”. Åsen är mycket brant och tar verkligen musten ur en. Efter tjugo minuters kravlandes uppför är vi supervarma men våra kinder är fortfarande kalla eftersom det är bara några få grader i luften. Och där sitter de. Tycks nästan vänta på oss. De har upptäckt oss långt innan vi sett dem. Runtomkring oss är det helt tyst, bortsett från fågelkvitter och små frustande och pip från småttingarna som brottas med varandra på marken. De börjar bli stora nu, närmar sig 9 månader och de blir mer och mer självständiga för var dag.

Nick och IR, njuter av solen
 

Några meter ifrån mig sitter Oz och Rebecka och värmer sig i solen. De påminner om svenskar på vårkvisten. Ansiktena vända mot solen, slutna ögon och händerna knäppta för att hålla värmen. Ibland känner man små pustar av makak. Om jag ska försöka beskriva det luktar det som tjock hundpäls ungefär. Dakota är nyfiken på min kikare som ligger på marken och kollar intensivt på mig. Hon följer min blick och ser hur och när jag ska reagera och plocka upp den. Marken är praktiskt taget gräsbeklädd men med undantag för små områden av snö, och i dem kan man hitta fot och handavtryck. Va kallt, tänker jag, och kollar uppskattande på mina kängor.


I min ryggsäck har jag paj med mig, en lussebulle, mandariner och en termos med te. Det klarar jag mig gott och väl på fram till klockan fem. Mac och Simon leker med varandra, 2 respektive 3 år. De låtsasbiter varandra, men visar inte deras hörntänder, grabbar tag i varandra och rullar runt. Det är en dag precis som alla andra, men just idag finner jag mig reflektera över stunden och jag känner en känsla av att vara privilegierad över att få vara där med dem just på en sån här vanlig dag.


READ FULL STORY

Fast i vildmarken

Posted by Maria On söndag 12 december 2010 0 kommentarer

Idag fann jag och min kollega Sofia oss i lite av en knivig situation. Vi arbetade i Ain Khala, hemtrakterna för ”the Scarlet group”, en fältsajt en timmes bilväg från Azrou. Efter dagens slut då vi återvände till bilen (som parkeras i mitten av skogen på en grusväg), upptäckte vi att ena framhjulet var platt som en pannkaka. Klockan närmade sig 16.30 och det skulle inte dröja länge innan det skulle börja skymma. Vi kollar på mobilen, nepp, det var som vi trodde, ingen mottagning. Vilket betyder att vi kan varken ringa eller messa de andra som jobbar i den andra gruppen och som dessutom väntar på att bli uppplockade! Här gäller det att handla snabbt. Vi börjar att byta däck. Allt går bra, domkraft och platt sten (eftersom vi står på en sank gräsplätt)- Check! Ut med reservdäcket- Check”. Skruva bort bultarna....Che....nepp. Här sjunker vårt mod. Bultarna går inte att rubba. Efter en kort diskussion (och några svordomar över varför någon har skruvat fast de omänskligt hårt, och att vi inte kan misslyckas för att alla nästan förväntar sig att två kvinns inte kan byta däck), om vad vi skulle kunna göra härnäst (gå till den stora vägen och vänta på hjälp?) försöker vi oss på en annan taktik; använder fötterna och hoppar på fälgkorset, och rätt som det är däcket bytt och vi kör därifrån 25 min senare.  


READ FULL STORY

En vild jul

Posted by Maria On fredag 10 december 2010 0 kommentarer

Som vi alla vet nalkas julen och med allt vad det innebär. Eftersom Marocko är ett muslimskt land och det firas inte jul här, finns det inte så mycket omkring oss som påminner oss om denna högtid. Men skam om det skulle stoppa oss!

En mp3-spelare fylld med julsånger, en mini-julgran i lägenheten och en adventsljusstake,
Min egengjorda adventsljusstake! Fick improvisera lite med aluminiumfolie och klistermärken föreställande vilda jul.
Dekorerar våran mini-julgran
 alla dessa saker gör en liten men viktig skillnad.

Vädermässigt har den senaste veckan också varit något annorlunda än hemmavid. Med upp till 20 ° C och sol, grönt gräs och blå himmel, känns det mer som vår. Men jag klagar inte. Solen går faktiskt upp så tidigt som 7 på morgonen! Fantastiskt! Aporna älskar också det. 
Lola´s 1-åring leker i en vattenpöl

Mao, Holly och Eric slappar


God jul i förväg! 


READ FULL STORY

Marockoliv

Posted by Maria On tisdag 16 november 2010 0 kommentarer

Att leva i ett muslimskt land som Marocko innebär många kulturkrockar varje dag. Ett exempel på ett sådant fenomen och som är väldigt annorlunda från västerländska samhällen är den fysiska närhet män emellan visar varandra. Man kan ofta se män gå och hålla varandra i handen, eller ha en arm runt varandras axlar. Under en middag hos familjen ovanför, som även är våra hyresvärdar, lade sonen i familjen sin hand på min manliga kollegas lår för att accentuera en poäng i sin historia och lämnade den sonika där, till min kollegas förvåning. Vi i forskargruppen har diskuterat detta fenomen många gånger och i veckan hittade en av oss en artikel om detta. Läs! http://www.psychologytoday.com/articles/200711/global-psyche-hands-approach
Imorgon börjar”Festival of sacrifice” här (Eid al-Adha), och man offrar får och firar profeten Abraham. Detta innebär att vi har har ett får på vår takterrass i skrivandets stund. Alla familjer i området och i hela staden har ett varsitt, och det har varit många får i omlopp på gatorna de senare 3 dagarna. Antagligen blir vi bjudna upp på middag i dagarna...


READ FULL STORY

Ny websida!

Posted by Maria On lördag 13 november 2010 0 kommentarer

Den senaste veckan har varit kall och regnig. Men oftast håller man sig varm genom att alltid vara på språng, och det är inte förrän man kommer innan för dörren hemma man inser att man är en dränkt katt. 

 

Nästa vecka kommer vi få besök här, vilket alltid är kul! Chris två handledare från University of Lincoln och University of Göttingen kommer och hälsar på och kollar så allt flyter på väl här. En masterstudent som ska göra sitt projekt kommer vi också få på köpet!

 

I veckan lancerade University of Lincoln en websida om vår fältsajt och de projekt som bedrivs (och har bedrivits) här. Bloggen som finns under en flik kommer snart komma igång, där vi kommer skriva om vad som händer här och hur livet som en primatolog i fält ser ut. Målet är att websidan ska informera och dessutom fungera som en intressemätare; ju fler besökare och subscribers desto större chans är det att få finansiering för vidare projekt!  Ni kan finna mig under ”People”.

Här är länken: http://barbarymacaque.blogs.lincoln.ac.uk/


Hej så länge!

Tom, Chris och jag framför Hassantornet i huvudstaden Rabat i helgen.
 Från Wikipedia. Hassantornet är ett minaret till en icke fullbordat moské i Rabat, Marocko.[1] Tornet påbörjades 1195 och planerades att bli världens största minaret kopplat till världens största moské. 1199 dog dock sultanen Yaqub al-Mansur och byggandet stoppades. Hassantornet blev bara 44 meter, ungefär hälften av sin planerade höjd på 86 meter och resten av moskén lämnades också ofärdig. Tornet är gjort av röd sandsten[2] och är tillsammans med den ofärdiga moskéen och Mohammed V:s mausoleum (byggt 1971) ett viktigt turistmål. Tornet finns sedan 1995 uppsatt på förhandslistan till att bli ett officiellt Världsarv inom kulturkategorin.[3].


READ FULL STORY

Inspiration

Posted by Maria On torsdag 28 oktober 2010 0 kommentarer

Efter det senaste lite obehagliga inlägg om blod och död är det här inlägg är lite mer upplyftande. Jane Goodall är som de flesta vet en pionjär inom primatologi och en stor inspirationskälla för mig. Precis innan jag åkte hit till Marocko hade jag den stora äran att få träffa henne i Stockholm där hon föreläste med anledning av att det var 50 år sedan hon började sina studier av schimpanserna i Gombe, Tanzania. Eftersom hon samarbetar och känner Furuviksgänget (där jag gjorde min masteruppsatsforskning och min forskningspraktik) inklusive Ing-Marie Persson, Elin Karvonen och Lundaforskarna Mathias Osvath och Tomas Persson, så var även jag inkluderad i kvällens middag med allihop. En mycket minnesvärd och fantastisk kväll. Här är en radiosändning med Jane som gjordes när hon var i Sverige och med forskarna på Furuvik. Mycket lyssningsvärt! 

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=4088970
 
Här är även en länk till en artikel om hur Jane återser hennes schimpanser i Gombe. Otroligt imponerande med tanke på att hon är 76 år! Det ryktas även om att det kommer komma en film om hennes liv. Det ser vi fram emot!

http://www.cbsnews.com/stories/2010/10/21/60minutes/main6978973.shtml


READ FULL STORY

Blod och död

Posted by Maria On lördag 23 oktober 2010 0 kommentarer

Sen jag har varit här har jag sett och upplevt saker jag aldrig trodde jag skulle göra. Många helt underbara vyer, händelseförlopp, djur, solupp- och nedgångar och så vidare. Men en del saker är mindre fantastiska. För ungefär två veckor, när vi körde hem från fältet, stannade vi bilen vid väggrenen eftersom vi såg att något låg där. Det var en överkörd makakhane. Huvudet var mosat, men resten av kroppen intakt. Det måste ha varit bara minuter tidigare den blev överkörd, eftersom den förfarande var varm. Jag och min kollega tog den i händer och fötter (inte i tassar eller klövar) och gick in i skogen en bit med den. Den andra doktoranden som arbetar i turistområdet (vilket ligger bredvid var olyckan skedde), kunde inte identifiera den, men trodde inte att det var en av hennes individer, så vi får hoppas. Det var mycket obehagligt och jag kan inte förstå hur personen som körde på hanen inte stannade.  Vi har kort, men jag antar att inte alla vill se.


I tidigare inlägg har jag nämnt att det finns berberhundar här, alltså fårhundar som vallar berbernas får. Jag nämnde också att de kan vara aggressiva mot både oss och mot aporna. Igår var det en sån dag.  Tre hundar kom och jagade upp aporna i träden, skällde, och orsakade allmän kaos. En av aporna, en hona med namnet Natalie, hann inte fly undan. En av hundarna kom ifatt henne och attackerade henne. De brottades och blod och vassa tänder var överallt. Resten av gruppen var helt galna uppe i träden och skrek. Lyckligtvis tog hon sig ur det vassa greppet och kravlade upp i ett träd mycket allvarligt skadad och vi får hoppas att hon överlever. 

Dramatik på hög nivå, men oftast är dagarna lugna, så oroa er inte : ) Uppdaterar senare hur honan mår.


READ FULL STORY

En eftermiddag i souken

Posted by Maria On tisdag 19 oktober 2010 0 kommentarer

En man lastar upp får på en lastbil. En annan sitter på marken och säljer löste för en krona hektot. Det är över 20 grader trots att det är mitten av oktober, men alla omkring är fullt påbyltade. Grönsaker, levande kycklingar som väntar på att slaktas framför en, kläder, tetält, mattor, skräddare, allt och alla trängs på marknaden, souken. Denna marknad äger rum varje tisdag i Azrou och det är fullt med folk runtomkring. Människorna har väderbitna anletsdrag, grova händer, och de äldre kvinnorna har tatueringar i ansiktet. En medicinman säljer produkter och ropar med gäll stämma hur mycket de kostar och hur bra de verkar. 


Friterad fisk, grillat lamm och mintte, slaktavfall och fårskit. Alla lukter mixas i luften i en salig blandning. Jag får syn på en scarf som faller mig i smaken och mannen bakom bordet visar med hans växelpengar hur mycket den kostar eftersom jag inte förstår arabiska. Han visar upp 13 dirham, vilket motsvarar cirka 11 kr. Scarfen är min. Men jag bär den som andra kvinnor här, över håret. Nej, den viras runt min hals, till folks konfunderade uppsyn. Jag är även den enda blonda varelsen på hela stora marknaden (bortsett från små gula kycklingar som piper i lådor)och jag är lika uppseendeväckande som en masai skulle vara på en trädgårdsfest i Lidingö. Folk stirrar men jag ler tillbaka. Då ler även de. Jag köper också ett kilo bananer för motvarande 6 kr, äter friterad fisk men kummin och lime och går mätt och nöjd hem igen.  En bra eftermiddag.


READ FULL STORY

Bildgalleri

Posted by Maria On onsdag 13 oktober 2010 0 kommentarer


Något som jag har tyckt saknats i denna blogg är ett bildgalleri. Därför har jag nu lagt till en länk till ett album över bilder härifrån som ni kan hitta till höger. I albumet återfinns bilder jag har lagt upp i tidigare blogginlägg, men också andra bilder (från lägenheten och i fältet) om folk skulle vara nyfikna!
Björnbär som både jag och mina apkamrater gillar att smaska på.


READ FULL STORY

En samling udda djur

Posted by Maria On lördag 9 oktober 2010 0 kommentarer


Nu är det hög tid för lite uppdatering om hur det är här (efter att ha länkat och skrivit om händelser annorstädes). I klippet under ser vi några av de yngsta medlemmarna i gruppen leka, IR och IK, som de kallas (vilket står för Infant Rebecka och Infant Kerry, efter deras mammor. Vi kan inte riktigt ge dem några riktiga namn ännu eftersom dödligheten för ungarna fortfarande är hög). De brottas och klättrar, allt för att träna sig inför framtiden. Och de börjar bli riktigt bra på det jämfört med någon månad sen.





Det finns många fåraherdar här (Berbers, som är ursprungsbefolkningen här), som använder samma områden som aporna för betesmarker till deras får. De har också fårhundar som älskar att jaga aporna upp i träden. Dessa kan dessutom tråkigt nog vara mycket aggressiva mot oss också, vilket inte alltid är så kul. Herden brukar komma till ens undsättning, schasa iväg hundarna och fråga med ett konfunderat ansiktsuttryck: "Vad gör du här?!", fast på deras språk berber som är annorlunda mot arabiska. Och efter att man har gestikulerat som ett fån och sagt ordet Charod (som betyder apor på berber), brukar de nicka (dock med en viss oförståelse i blicken "varför skulle man vilja följa apor omkring?"), och säga hej då och dra vidare med sina stora fårflockar som kan vara upp till 100 får.



Jag stötte också på vildsvin förra veckan (ej mitt foto nedan. Jag har ett filmklipp men det vill aldrig laddas upp...). Och som deras namn kanske hintar om är de vilda. Det var åtminstone 15 av dem, om man inkluderar kultingarna, och flera enorma hanar med betar. Jag höll mig dock en bit därifrån om de skulle få för sig något.


Skorpinoner är också relativt vanliga här. Makakerna äter dem, om de vågar det vill säga. De måste plocka upp dem utan att bli stungna, slita av svansen och äta resten. En del av aporna vågar inte, utan hoppar högt upp i luften om de lyfter undan en sten och ser en skorpion därunder.




Makaker, får, vildsvin och skorpioner. Mystisk vardag jag har.





READ FULL STORY
Posted by Maria On onsdag 29 september 2010 0 kommentarer

Hej!

Det var ett tag sedan jag skrev. Sen sist har det blivit ”kallt” här. Imorse låg temperaturen på 9 grader! I och för sig klättrade den upp till 22 senare under dagen, så jag ska inte klaga. (bara på att det var drygt att ta av sig lankisarna...). 

Efter dagens slut åker vi tillbaka in i Azrou och handlar saker inför middagen. Det är inte precis ett Coop Forum vi åker till utan en gata med diverse stånd; grönsaker, slaktaren, bageriet osv. Allt väldigt traditionellt och gemytligt, men inte vidare effektivt. Här är en rätt roande artikel om just detta (beskrivet i Algeriet, men det kunde lika gärna varit i Azrou): 

http://news.bbc.co.uk/2/hi/programmes/from_our_own_correspondent/8946231.stm

Marknadsgatan i Azrou

Här kommer ytterligare en sak i kategorin rätt roande ting i media. Denna låt spelas på radion hela tiden. En så kallad hit!




READ FULL STORY

Evolutionär psykologi

Posted by Maria On söndag 12 september 2010 0 kommentarer

Hej igen, 

Nu är jag tillbaka efter en liten mini-weekend i Madrid med forskargänget. En välbehövlig paus i en annars fullspäckad vardag med fältarbete, ad lib, videoanalyser och annat.

Nu till något helt annat. En professor jag hade i Evolutionär psykologi vid University of Oregon brukade säga att vi människor lever i en modern värld utrustade med stenåldershjärnor.  Med detta menas att vår miljö har utvecklats mycket fortare än våra hjärnor, och att mångt och mycket av våra beteenden är präglade utifrån hur det var då, när vi sakta utvecklades till den moderna Homo sapiens vi är idag. Evolutionär psykologi är alltså läran om det mänskliga sinnet baserat på evolutionära principer. En frågespalt jag brukar läsa handlar just om detta. 

http://www.guardian.co.uk/science/series/ask-carole

Carole Jamhe svarar på läsares frågor och problem utifrån ett evolutionär- psykologiskt perspektiv. Finns det till exempel någon evolutionär förklaring bakom partnerval, eller varför kvinnor aldrig verkar kunna sluta prata, eller varför män ofta attraheras av blonda kvinnor osv. 

Dock ska man nog inte svälja allt med hull och hår, det finns otroligt många andra faktorer som spelar in i vårt beteende, men kul och intresseväckande är det! 




READ FULL STORY